Sent i höstas, ungefär en månad efter att en nödvändig separation var ett faktum fick jag en vänförfrågan på facebook. En kille jag inte visste vem han var just då, men som visade sig ha jobbat på mitt jobb vid något tillfälle, skrev till mig. En kille jag tydligen hade gjort bra intryck på! :) En kille som var nyfiken på mig, som tyckte jag hade utstrålning och var vacker! För min del smickrande, spännande men ändå skrämmande!!

Efter ett förhållande på fyra år hade jag betämt mig för att leva själv med Ebba. Kände mig som en fågel med trasiga vingar som i lugn och ro behövde få läka.

Det varade inte så länge, det där med att vara själv och läka. Att läka kommer att ta tid, men med en man vid min sida som visar den respekt och kärlek jag förtjärnar har jag rest mig och känner mig stolt över mig själv och över de beslut jag har fattat. Jag föll för och blev kär i den här mannen! Kär på riktigt! Mitt i husförsäljning och en massa strul tog jag med mig min dotter och nya kärleken på semester, det bästa jag kunnat göra. Trista och jobbiga tider i det som varit vårt hem, byttes ut mot en vecka med sol och värme. Ebba och Johan fick en chans att lära känna varandra och eftersom den lilla damen har en hel del att säga till om blev allt till en början som det ska, helt på hennes villkor. Stödet från familjen har varit en styrka och de glädjs åt att se mig lycklig igen!

Turen för mig är att Ebba har gillat Johan från dag ett och ingen är gladare än jag! Johan är fantastisk med henne och jag blir varm i hjärtat av att se dem.

Jag har äntligen träffat min stora kärlek och vi har flyttat in i huset på landet. Impulsiv, ja, jag erkänner, men man måste våga för att vinna och när jag ser att min dotter mår bra och är glad då är lyckan fullständig! Tog steget ur något som länge varit dåligt och belönas med något äkta och helt fantastiskt. Ebba älskar sitt nya hem och tillvaron i övrigt och jag älskar livet igen. Hade aldrig kunnat tro att jag skulle kunna känna så här. Nu är vi en lycklig familj, jag, Ebba, Johan och hans lilla pojke. Visserligen inte på heltid, men när vi är med varandra lever vi, på riktigt. Kvalitetstid kallas det och är helt fantastiskt. De små "gråa moln" som ibland sveper förbi får vi bortse ifrån. Huvudsaken är att VI vet vad VI vill och känner! Det är kärlek! <3